Uppgift: Insändare

Fekalia - när du får oväntat toalettbesök

Jag kliar mig hellre med en stavmixer än tar en runda till med magsjuka från Floby förskola. Den kom om natten likt en seriemördare som klättrar in genom fönstret för att förgöra oss.

Den tog frugan först, som spenderade fyra timmar med att vända ut och in på matspjälkningssystemet innan det var min tur. Och treåringen. Alla samtidigt, alla ska med. Den är solidarisk i alla fall, magsjukan.

Nu är det ju förstås fint att barnen kommer hem med något de har gjort själva. Fast i det här fallet kan det vara. Vad hände med att ha barnen hemma tills de är helt friska?

Andra besöket av den bruna döden kom knappt en vecka senare. Personalen hade då dragits med magsjuka i över en månad och var märkbart irriterade (och slitna). ”Kan ni inte hjälpa oss att bli av med det här”, bad de oss. ”Var hemma ett par dagar extra, för säkerhets skull.”

Efter att ha överlevt fekaliemonstret en tredje gång svor jag en helig ed att aldrig gå påtoaletten igen. Ett löfte jag blir tvungen att bryta om vi inte tar ett gemensamt ansvar och är hemma med våra barn tills de är helt friska.

Det kan vara jobbigt att vabba, jag vet. Men är det inte jobbigare att gång på gång bli magsjuk? Personalen på förskolan har fått dras med det här i två månader nu och jag är övertygad om att det inte hade behövt bli så här illa. Är nog inte så kul för barnen heller.

Så ta er i kragen päron! Dra ditt strå, stå ditt kast. 

Har du berikat genpoolen med ditt DNA får du även vabba.

Låt oss tillsammans göra vårt yttersta för att vi inte ska skita ner oss igen. Tillsammans mot en friskare framtid och rena kalsonger. Vi förtjänar det. 

Både du, jag och våra arvingar.

Och när vi ändå håller på, kan vi inte gemensamt besluta att avskaffa februari? 

En gång för alla.

Rasmus von Floby, toalettsittare

Kreatör tills du dör?

Många kreatörer idag frilansar. Men hur funkar det när det är dags att lägga pennan i lådan och gå i pension? Behöver behöver du jobba in i det sista? När lampan slocknat för gott så att säga.

Frilansa kan vara underbart. Större frihet över både din tid och dina arbetsuppgifter. Men visste du att som egenanställd eller egenföretagare riskerar att få 25 procent lägre pension än en som är anställd?

Saknar du tjänstepension behöver du själv lägga undan till pensionen.

Inte så kul att tänka på nu kanske, men kul att ha tänkt på när det är dags att gå i pension.

Du ska jobba så länge du vill. Inte så länge du måste.

Vänliga hälsningar från pensionmyndigheten.

Uppgift: Platsannons för advokatbyrån Morris Law.

Det är inte vi som är annorlunda.

Det är alla andra som är likadana.

Det är bra att vara lite egen. Vår advokatbyrå är lite egen. För vi gör inte alltid som alla andra gör. Vi ifrågasätter och provar nya saker. Vi trotsar konventioner. Vi tycker inte att det var bättre förr. Vi är inte rädda för att sticka ut - och det ska inte du vara heller.

Sedan 2014 har vi strävat efter att göra lagen mer transparent och lättförstådd. Sätta de människor och företag vi företräder i fokus - inte advokater.

Utan stelbenta traditioner som annars tynger branschen har vi skapat en arbetsplats där vi trivs och utvecklas.

Var inte likadan, var lite egen med oss.

Uppgift: Korta annonser för västtrafiks månadskort.

Vänta på bussen eller vänta i bilkö?

Skippa köerna för 750:- den första månaden (zon A+B).

Köerna finns kvar om du ångrar dig.

Chilla i bilkön?

Chilla på bussen istället. 750:- den första månaden (zon A+B).

Köerna finns kvar om du ångrar dig.

Relaxande köer på E6:an?

Ta det lugnt med västtrafik istället. 750:- den första månaden (zon A+B).

Köerna finns kvar om du ångrar dig.

Uppgift: Deckare

Gäddan i Floby hamn

Jag öppnade ögonen men ångrade mig genast. Stanken av min egen svett och urin fick magen att vända sig ut och in och jag kämpade ner gårdagens whisky som tydligen kände sig instängd. Det kändes som att någon borrade med en slagborr i huvudet och ansiktet värkte och sved. Jag drog fingrarna över mitt ansikte. Strax under ögat hade en bit glas letat sig in. Jag pillade med skakande hand ut den lilla flisan. Vågor av smärta sköljde över mig och fick mig att kväljas. Jag låg på golvet en stund och försökte fokusera mina grusiga ögon på den lilla glasskärvan. Det var en bit av mitt whiskyglas. Jag måsta ha krossat det igår. En liten rännil av blod rann längs kinden och fläckade kragen på min en gång vita skjorta.

Jag tog spjärn mot golvet och försökte häva mig upp, men satte handen rakt i resterna av det krossade whiskyglaset. Det vassa glassplittret borrade sig djupt in i handflatan och den obarmhärtiga smärtan fick min kropp att tömma sig i total kapitulation. Jag kräktes hejdlöst och tappade kontrollen över tarmen som lämnade sitt innehåll i mina byxor.

Sista dagen på semestern, tänkte jag. Fy fan.

Jag duschade av mig allt utom skammen. Den satt för djupt och det finns ingen dusch som hjälper mot skam, vad jag vet i alla fall. Medan jag bandagerade min blödande hand funderade jag på vart mobilen kunde vara någonstans. Jag hade väl inte ringt min dotter igår? Helvetesjävlaskitfan. Sju månaders nykterhet och så trillar jag dit igen. Helvete också. Min ångest blev bara värre och värre, vilket var rätt otroligt i sig. Men man kan alltid må sämre, det har jag alltid sagt. Jag måste hitta den jävla telefonen, tänkte jag. Det var en liten lägenhet på trettio kvadratmeter. Det kunde väl inte vara så svårt?

Den låg på första stället jag letade, under sängen. Tretton missade samtal från Helena, men inga från min dotter. Jag kollade mina uppringda nummer och pustade ut. Jag hade inte ringt henne. Tack gode gud tack tack tack. Jag ringde upp Helena, som svarade efter ett par signaler. -Nej men hej Hans! Har du haft en bra semester? frågade hon glatt. Jag tvekade innan jag svarade. Visste Helena vad som hänt? Förstod hon att jag supit ner mig igen? Fan hon läser mig som en öppen bok, hon läser för i helvete alla som öppna böcker. Det är därför hon är en så jävla bra polis. Till skillnad från mig. Fan, det är lika bra att skjuta rakt. Måste börja någon gång så varför inte dra av plåstret med en gång, tänkte jag. Det kanske kunde lindra min ångest något. -Helt ok, svarade jag med skakig röst. Jag såg att du hade ringt. Jag var full igen, spottade jag ur mig. Fy fan för mig. Det var tyst i luren en stund. -Är du ok? frågade hon, efter vad som kändes som en evighet. Vad svarar man på det när huvudet nästan ramlar av och ångesten är total? -Jag är döende, men det är inget nytt. Jag är veteran vid det här laget. Oroa dig inte, jag ringer min sponsor i kväll, det här ska inte hända igen. Så många löften, så många gånger. Men den här gången menade jag det. Den här gången blir det annorlunda. -All right, det låter som en bra idé, svarade Helena. Jag finns här för dig, det vet du. Men vi har jobb att göra. Gäddan är tillbaka.

Jag hade böjt mig ner för att knyta skorna men nu ställde jag mig upp. För hastigt visade det sig och jag fick stötta mig mot väggen för att inte svimma. -Är du säker? fick jag fram medan svettdroppar bröt fram på min panna. -Japp, helt jävla säker. En kropp hittades i hamnen igår kväll, det var därför jag ringde dig. En man i trettioårsåldern, naken med buken upprättad och ihopsydd. Du kanske kan gissa vad hittar när vi öppnar upp honom? Helvetesjävlaskitfan. Jag visste precis vad vi skulle hitta. -Jag kommer, sa jag och la på.

Helvetesjävlaskitfan också.

Kapitel 2

Han var lång och atletiskt byggd med mörkbrunt lockigt hår. Hans ansikte hade en nästan harmonisk symmetri med en markerad käklinje som ramade in hans ansikte. Han såg fridfull ut. Som om han sov där han låg på sitt kalla bord av rostfritt stål. Det är lätt att se fridfull ut när man är död, tänkte jag. Ett snitt löpte tvärs över buken. Inre organ, tarmar och könsorgan var borta. Som ett tomt skal. Men inte helt tomt, det visste jag. -Ja, jag har redan tagit bort stygnen som du ser. Peter var rättsläkare. Och en jävligt duktig sådan. Präktig och outhärdlig, men jävligt duktig. -Han har rensat kroppen på tarmar och övriga inre organ, hjärta och lungor är kvar. Precis som när man rensar en fisk, tänkte jag. -Som han brukar göra, tillade han. Penis och testiklar är avskurna, men han var död när det inträffade. Han har varit död i fyrtioåtta timmar, inte mer. Återkommer om exakt tidpunkt om jag kan. -Och gäddan? frågade jag. Jag kände en ny våg av illamående skölja över mig. Jag kan se en död uppsprättad människa men lukten av gammal fisk får det att vända sig i magen. Patrik vände sig om och öppnade kylskåpet. Där var den, en liten gädda på kanske två kilo. -Precis som han brukar så har han lämnat en gädda i bukhålan på sitt offer. 1856 gram, antagligen nyfångad för den har inte börjat lukta än. -Han heter Zacharias Ljunghed, sa Helena bakom mig. Hon stod en bit bort och gjorde sitt bästa för att inte titta på den uppsprättade unge mannen på bordet. -Vi fick träff på hans fingeravtryck med en gång. Han är tydligen en återkommande kund hos oss. Inbrott, drograttfylla och diverse annat. Han är prostituerad, tillade hon. -Det var som fan. Är du säker? frågade jag. Hans övriga offer har vart väldigt, ehm. Jag tvekade, letade efter rätt ord. -Religiösa? fyllde Helena i. -Precis, sa jag och tog fram snusdosan från innerfickan på rocken. Jag fingrade på locket med min bandagerade hand.

Jag kände att jag behövde nåt stärkande för kunna tänka klart. Bara ett glas för att få ordning på tankarna, inte mer.

Bara ett glas.